15 Äntligen friskare.jpg

Äntligen friskare!

Berättelser ur verkligheten

På den här sidan delar män och kvinnor med sig kring besvär som 

numera har avklingat eller helt och hållet försvunnit.

Man vill bidra till att väcka hopp för fler om bättre mående och hälsa.

BLOGG
På denna sida hittar du några inlägg i kategorin "Nu frisk/are/". 
Andra kategorier är:
Friskpotentialen   Friskresa   Näringsliv
 
Samtliga inlägg finns på bloggen där du även kan
söka inlägg via taggar och viss kategori.

Bläddra bland "Friskresor"

Bläddra bland inlägg 

"Nu frisk/are/"

  • Facebook
  • Instagram

Josefin:

Biten jag missade

 Jag trodde att jag tog hand om hela mig men missade ändå den roll kroppen spelade i de 

psykiska besvären.

JosefinW2.png
Amanda 2 vit.jpg

Mandy:

Kroppen, inte knoppen 

 Alldeles i onödan oroade jag mig för vilken psykisk diagnos som jag egentligen hade, vad det var som var fel med mig.

Sofia Ehlers 2.png

Sofia:

PMS bakom mycket 

 Inte anade jag att PMS låg bakom så många andra symtom. Så mycket bättre jag mått sedan jag fick

bra koll på den!

 Sidan under uppbyggnad - fler berättelser kommer 

Äntligen inga / mindre besvär

 

Josefin: biten jag missade

Vill ge uttryck för mina intryck  

Som artist faller det sig naturligt för mig att dela med mig av mina upplevelser kring psykisk ohälsa och de erfarenheter jag samlat på vägen som lett mig mot mer stabil hälsa och välbefinnande.

 

Mitt namn är Josefin Wikevand, musikalartist och frilansande entreprenör, sedan uppväxten intresserad av det mänskliga psyket. Inte minst har jag velat lära mig mer om mina egna reaktioner på det som händer med och kring mig. Som frilansande föreläsare, skådespelare och sångerska skriver och släpper jag egen musik som kretsar kring eftertanke och välmående. Mitt ständiga – och pågående - arbete med mig själv kommer sig också av att jag menar att vi allt eftersom kan lära om och lära nytt i en allt mer positiv riktning. Detta i takt med att vi får större insikter om våra beteenden och var de kan tänkas komma ifrån; hur det kan komma sig att vi mår som vi gör.

Psykiska ohälsans bakgrund

Tvångstankar som höll mig fången större delen av min vakna tid förde mig vid bara tolv års ålder till mitt första möte med en psykolog. Min mamma hade fått en cancerdiagnos. På mitt eget sätt försökte jag få bättre kontroll över rädslan att förlora henne. Tvingande tankar och ritualer blev min tillflykt i ett försök att skapa lite trygghet. Mamma tillfrisknade från cancern. För min del, några år senare, tog fler och längre perioder med ångest och depression vid. På väg in i vuxenlivet prövade jag många olika former av terapi och mediciner med varierande resultat.

 

Den långvariga stress det innebar att under många år leva med nära anhörig med allvarlig fysisk respektive psykisk sjukdom bidrog troligen till att jag 2016 blev sjukskriven för utmattningssyndrom. I sökandet efter svar har vägen slingrat sig fram kantad av värdefulla verktyg som vart och ett på sitt sätt bidrog till att jag tog mig igenom ohälsoperioderna.

 

Kort sagt: jag hade gjort allt det man brukar göra och allt det man rått mig att göra för att få bukt med de psykiska besvären. Ändå är det först helt nyligen som jag insåg att jag hade missat vissa grundläggande saker som jag varken kände till eller någonstans hade fått tips om - men som sannolikt hade gjort resan lättare och kortare – och som dessutom är fundamentala för att må så bra som möjligt.

Kroppen spelade roll 

Tidigare hade det mest handlat om att hantera problem och det med hjälp av mentala verktyg. När jag sent hösten 2020 träffade en rådgivare med breda hälsokunskaper fick jag helt nya insikter. Perspektivet vidgades på ett för mig fascinerande sätt. Råden jag fick gällde nämligen insatser för att stärka mig i grunden via kroppen – och det för att komma åt även det mentala och känslomässiga! Det var en nyhet för mig. 

Viktiga lärdomar

Här får du några av den senaste tidens viktigaste take-aways för mig – och i slutet några kommentarer från min rådgivare och terapeut.

 

Otroligt – men sant: efter allt mitt sökande och efter alla läkare och psykologer jag mött, så har jag först nu fått veta, förstått och själv upplevt hur otroligt stor inverkan kroppen, inte minst magen, har på hur hjärnan ”mår” – eller kanske snarare funkar. Hur mycket av min psykiska ohälsa var psykiskt betingad – hur mycket berodde på kroppen?

 

Det känns fantastiskt bra att JAG själv med dessa kunskaper kan skapa ännu bättre förutsättningar för mig själv genom att ge min kropp det som den mår bra av. Det är nu en självupplevd insikt som stärker hoppet om att den positiva utvecklingen kan fortsätta – för redan före den här senaste etappen på min resa, så tyckte jag att jag mådde helt ok – några mindre symtom var väl inget att fästa sig vid? Nu förstår jag att jag helt enkelt inte visste vad det ville säga att vara mycket frisk, inte ”bara” vara fri från ohälsa.

 

Förutom att stärka mig med vissa livsstilsjusteringar, så tog jag några behandlingar för att ”rensa ut” traumatiska och belastande händelser. Jag trodde att jag hade bearbetat dem ut ur mitt liv – att jag var ”färdig” med dem. Ändå blev det under behandlingarna väldigt tydligt att minnena på något sätt fanns kvar i kroppen och att de ”släppte taget” allt mer under behandlingens gång. Efteråt har jag märkt att min stresstålighet har blivit bättre och jag känner mig mycket mer ”jämn” i mina energinivåer.

 

Sammantaget litar jag nu mer på att man själv har mycket att säga till om när det gäller det egna måendet.  Det ger mig större tillförsikt att utveckling hela tiden är möjlig; att allt kan bli bättre   - inte bara så att man blir av med problem – utan för att nå allt bättre mående och för att kunna nå bättre resultat i det man håller på med och vill ägna sig åt.

Mer

Om du känner att du gärna vill veta lite mer om min resa mot verkligt god hälsa, så delar jag med mig av mina erfarenheter i en musikalisk föreläsning. Förutom min egen och anhörigs ohälsa så handlar den om att våga tro på att allt är möjligt; att vi kan nå de drömmar vi vill. Du kan läsa mer om föreläsningen och mig här och lyssna på min musik här.

JosefinW1.png
JosefinW3.png
JosefinW4.png

Anna-Lena:

När Josefin slutade med ett kosttillskott, som hon tog för att alla sa att det var bra, märkte hon i princip genast förbättring av ett visst symtom hon hade. Kosttillskott kan utgöra fallgropar. Bäst är så klart att så långt som möjligt klara sig med den kost man äter. Poängen är att man ska komplettera bara om det finns behov som kosten inte kan tillgodose.

Samma sak kan sägas gälla råd om andra insatser för hälsan. Generella råd om insatser är långt ifrån lika effektiva som specifika råd som gäller personen ifråga. För att kunna ge sådana specifika råd, behöver man gå igenom personens större ”karta” inklusive bakgrunden och se hur saker kan hänga ihop. Många saker ovh funktioner interagerar– påverkar varandra. För trots att man ofta letar efter orsaken, så är det sällan bara en sak som ger upphov till obalanser och hälsobesvär.

I stället kan man prata om ett ”orsaksnät” som så småningom bidrar till att det ”kantrar över”, ger symtom man märker av. Att då rikta insatserna bara mot symtomet, eliminerar så klart inte /alla/ de saker som i grunden bidrog till symtomet. Det här kan även gälla så kallad psykisk ohälsa. Inte sällan är ”psykisk” ohälsa ett symtom på fysiologisk ohälsa, processer i kroppen som inte funkar riktigt bra. De kan bidra till, förstärka psykisk ohälsa och rentav utlösa ”psykisk” ohälsa.

 

Precis som många andra som börjar bygga upp, stärka kroppens funktioner, så reagerade Josefin med förvåning, typ: ”Tänk att jag kunde må så bra”. När kroppen funkar smidigare, funkar oftast även ”livet” smidigare. Det mesta känns enklare; man blir stresståligare.

Det pratas ofta om att besvär och symtom och t o m sjukdomar är psykosomatiska, dvs har mentalt eller emotionellt ursprung. Självklart förekommer detta men det man väldigt ofta missar är att det många gånger är tvärtom, dvs ”stök” i kroppen, stökar till det i hjärnan.

 

Med tanke på att man uppskattar hjärnans medvetna tankar till bara ca 2 %, dvs det omedvetna utgör den överväldigande delen, är det logiskt att kroppen har en hel del att säga till om. Det är nämligen så att den del av hjärnan som tolkar alla inkommande signaler man får till stora delar också styr kroppen!

 

Detta är en anledning till att trauma ofta sitter kvar i kroppen, även om man själv upplever att det som hände inte längre är ett problem. Däremot kan det alltså sitta kvar i kroppen och på så sätt orsaka ”stress”, som man inte kan prata bort (även om man kan behöva ”prata bort” den också).

 

Mandy: ångesten kom från kroppen!

Rädd för diagnosen och medicin hjälpte inte

Jag hade under flera år haft en rad symtom som jag trodde var psykiska besvär som panikångest, oro och depression. Under flera år hade jag tvångstankar om vad jag egentligen hade för diagnos. Jag var helt övertygad om att det var "fel" på mig. Jag var t o m rädd att jag skulle dö.

Jag provade flera antidepressiva mediciner som läkare skrev ut åt mig. En av medicinerna skulle dämpa min ångest, men den fick jag snabbt trappa ut, eftersom den gjorde mig groggy. Jag provade fyra olika antidepressiva SSRI-preparat utan några egentliga resultat. Den enda medicin som efter en rad olika försök eventuellt gjorde en smula skillnad gav tyvärr biverkningar som trötthet och viktuppgång.

Nytt grepp gav resultat

När motion inte förbättrade varken min vikt eller min sinnesstämning, så vände jag mig i början på 2016 till en hälsorådgivare. Hon tittade bl a på hur olika processer i min kropp funkade och menade att mina psykiska besvär troligen skulle minska om jag gjorde något för att vissa delar av matsmältningen skulle funka bättre, speciellt de delar som hängde ihop med min avgiftning och mina hormoner. Hon förklarade bland annat att kroppens avgiftningsförmåga kan påverka hormonerna som i sin tur kan påverka det känslomässiga måendet. Jag fick veta mer om hur det som orsakade problemen hängde ihop hos just mig. 

Efter att ha förändrat kost och vissa andra livsstilsvanor, fick jag väsentligt mycket bättre resultat än jag hade fått med medicinerna. Även om jag fortfarande påverkas av min menscykel, så är det mycket mindre samtidigt som jag har fått större förståelse för hur den påverkar mig, t ex att det blir sämre när jag är stressad eller när jag har gått lite väl långt från den livsstil som är bra för mig.

Saker jag lärt på vägen

Här är några viktiga saker som jag har tagit till mig:

 

Symtom på det man kallar för psykisk ohälsa kan vara ett resultat av t o m bara lite svajande fysisk hälsa. I stället för att grotta i eventuell diagnos och medicin, så bör man gå ner på djupet och titta över hur bra kroppen egentligen funkar.

Jag har insett att själslig smärta inte är detsamma som psykisk ohälsa.

Att må dåligt av tyngande, negativa saker som händer en i  livet behöver ju inte alls handla om psykisk ohälsa. Det är ju faktiskt naturligt att det tar ett tag att komma igenom svåra saker - inget som jag kan förstå att man helst bör ta antidepressiv medicin för.

För några år sedan upplevde jag ett känslomässigt trauma. I stället för att trycka ned det med medicin, så använde jag mig av samtalsterapi i kombination med några kroppsbehandlingar som tog bort stress i allmänhet. De var alltså inte riktade mot den svåra händelsen i sig. I samband med att jag nu har startat en ny friskresa för mina eksem och väderkänslighet, så upptäckte jag under en kroppsbehandling att den här händelsen fortfarande orsakade stress - fast jag inte trodde det, dvs inte så mycket hos mig, utan på något sätt att det fanns kvar i kroppen.

Kroppen är ju faktiskt minst lika viktig som hjärnan (för hjärnan 😉).

Jag har fått mycket bättre koll på mig själv och vad jag ska göra för att må bra. Speciellt viktigt är det, när det finns någon sorts stress, i arbetet eller i livet. Annars kan det bli en dipp men som tur är så blir det numera aldrig långvarigt.

Amanda Apelviken.jpg
Amanda promenad.png
 

Sofia: PMS med många följdsymtom

Oron och medstämdheten kunde inte andas bort

Under de tre sista åren har jag till och från mått väldigt dåligt, haft perioder med ångest, oro, hjärtklappning och nedstämdhet. Eftersom det hela började ungefär ett år efter att jag fick mitt yngsta barn, så tänkte jag att det kanske kunde bero på stress och livet som småbarnsförälder. I ett försök att få bort besvären, gick jag till läkare flera gånger. Resultatet av det? Bara en remiss till en sjukgymnast som skulle hjälpa mig andas, så att jag ”hittade mig själv” (jag hade sagt till läkaren att jag inte kände igenom mig själv). Men andningsövningarna fick mig inte att hitta tillbaka till mig själv.

Tips om annan lösning

Långt om länge fick jag tips om att testa ett slags rådgivning, där man bland annat tittade på vilka delar av kroppen som skulle vara bra att stärka för att jag skulle kunna må bättre. I mitt fall handlade det mycket om att vissa delar av matsmältningen och avgiftningen behövde bli mer effektiva. Tidigare hade jag heller inte varit riktigt medveten om hur mycket av mitt dåliga mående som orsakades av PMS-symtomen.

Jag måste säga att jag fick veta mycket om kroppen som jag inte kände till innan. Dessutom väckte de nya kunskaperna och resultaten också så mycket intresse hos mig att jag har börjat läsa böcker för att lära mig ännu mer.

Inte långt efter att jag kommit igång med att följa råden jag fick, så började jag få skillnader som gjorde mig ordentligt förvånad - man glad, förstås. Och det var många fler som också blev glada, kan jag säga. Så därför tänker jag ta upp lite om det och alla de andra vinsterna jag fick.

Så mycket bättre!

Nu känner jag mig som "vanligt" igen. Nu har jag hittat tillbaka till mig själv. Och med det så menar jag att jag innan oron osv kom, så var jag en person har vetat vad jag vill och tycker i livet. Jag har inte brytt mig så mycket, alltså varit så känslig för vad andra tycker och tänker. Den känslan har jag fått tillbaka och stärker mig allra mest, tycker jag.

 

Jag känner att jag har fått mycket mer energi till de saker som jag vill göra och jag går inte längre runt och funderar och grubblar eller gråter för att jag inte vet hur det skall bli eller vad andra tycker. Jag kan fokusera på det jag vill utan att fastna i mörka tankar.

 

Det jag känner är en annan högvinst i allt detta är att jag har blivit mer medveten om hur min kropp fungerar och kan påverka mig. De små PMS-besvär jag numera kan känna av lite, kan jag till stor del själv förstå och då vet jag också hur jag ska hantera det. De kunskaper jag fått med mig gör att jag inte längre lägger så stor vikt vid det. Jag gör alltså inte längre några djupa analyser om vad det kan vara för fel på mig.

Relationsvinster

Även min relation till min sambo har ju så klart förändrats i och med att jag mår så mycket bättre nu, när PMS-monstret har försvunnit. För honom har det ju varit rätt kämpigt att hela tiden behöva vara på sin vakt med vad han sa och gjorde, eftersom jag helt utan förvarning antingen kunde gapa och skrika eller bara springa iväg och gråta utan att han förstod vad som gick fel. Och det värsta var ju att jag inte heller visste vad det var som orsakade det.

 

Smart som han är, så hade han utan min vetskap under ett par månader loggat mitt humör och mina känslor. Så när han sedan tog upp det, så förstod jag att jag var tvungen att ta tag i mina problem för att inte riskera vår familj och vårt förhållande. Även om min sambo hela tiden har stöttat mig, så har det ju dels inte gjort något åt att jag var obalanserad, dels så var jag orolig att han kanske inte skulle stå ut med mig, om inget förändrades. Att jag hade den oron har jag först i efterhand blivit riktigt medveten om, vilket förstås inte gjorde saken bättre.

 

Som tur är så har det ju nu verkligen förändrats till det bättre, eftersom han nu inte ens märker av, när jag har min mest kritiska period, som i och för sig inte kan kallas kritisk längre. Om det är något som jag känner inte passar att göra den tiden i månaden, så frågar jag honom bara helt sansat, om vi inte i stället kan ta det en vecka då utgången eller resultatet blir optimalt. Vi har inte längre onödiga konflikter.

 

Även andra i min familj, som min mamma och min syster, har märkt stor skillnad. De har fått ta många samtal och funderingar och de har stöttat mig vid mörka tankar. Jag vet inte hur många gånger jag har ringt min mamma mitt i natten, när jag har vaknat med ångest och känt hjärtat slå så mycket att jag trott att det skulle hoppa ut ur bröstet. Det känns så enormt skönt att inte längre behöva dumpa över oro från mig på henne. Det är så otroligt härligt att vara tillbaka på banan, att vara den Sofia som hon känner och har stöttat hela livet. Jag vet att hon tidigare har haft det väldigt jobbigt med sin oro för mig, fast hon inte sa det till mig. 

Stora vinster efter bara en rådgivning och ett par behandlingar 😉

Tänk om jag inte hade fått tipset

Om jag inte hade fått tipset att man kunde få den här sortens rådgivning, är jag rädd att jag hade fortsatt leva i ett lika stort mörker, om inte i ett ännu större mörker vid det här laget…

 

Jag tycker det är skrämmande att man vid vårdbesök bara tittar på de symtom man har; att man inte vill (eller kan?) peka på de saker som jag nu i efterhand vet hade att göra med att mina symtom överhuvudtaget dök upp. När man bara behandlar på ytan, så kan ju de problem som finns i botten fortsätta, ja till och med förvärras för att man inte gör något åt dem.

 

Enligt vårdcentralsläkare så handlade det bara om psykiska stressymtom, som jag kunde få piller mot (men inte ville ha). Och när jag sökte specifikt för PMS på mödravården, så fick jag bara tips om ännu mer hormonpreparat plus att jag där också fick till mig att jag ju förstås kunde ta SSRI-piller* mot besvären!

 

Allt efter som jag har blivit mer medveten om kroppen och vad maten vi äter gör med kroppen, så har jag börjat läsa böcker om holistisk mat och också om hur även hjärnan påverkas av vad vi äter. Båda påverkas förstås också av hur vi tränar och sover.

Uppdatering juli 2021

Jag har tidigare berättat om hur mycket bättre jag blivit när det gäller de PMS-besvär som sänkte både mig och min närmaste omgivning. Jag kan numera lägga till att jag har nått ända fram; känner att det är optimalt bra även i det avseendet. Och jag som hade fått höra att det var ärftligt och att jag skulle lära mig leva med det!!!

Den friskresa jag påbörjade för snart ett år sedan har inte bara gett otroliga och positiva resultat för mitt välmående och hur jag fungerar. Jag har inspirerats och fascinerats till den grad att jag nu har startat en annan sorts resa; den till hälso- och livsstilsterapeut.

 

*antidepressivt läkemedel.

Sofia Ehlers 2.png
Picture1.png
Sofia Ehlers 5.png
0eb2c4_1f1a93ca46f24197b7f00109de0fc398~