Josefin: biten jag missade

Josefin Wikevand, Varberg

Vill ge uttryck för mina intryck

​

Som artist faller det sig naturligt för mig att dela med mig av mina upplevelser kring psykisk ohälsa och de erfarenheter jag samlat på vägen som lett mig mot mer stabil hälsa och välbefinnande.

Mitt namn är Josefin Wikevand, musikalartist och frilansande entreprenör, sedan uppväxten intresserad av det mänskliga psyket. Inte minst har jag velat lära mig mer om mina egna reaktioner på det som händer med och kring mig. Som frilansande föreläsare, skådespelare och sångerska skriver och släpper jag egen musik som kretsar kring eftertanke och välmående. Mitt ständiga – och pågående - arbete med mig själv kommer sig också av att jag menar att vi allt eftersom kan lära om och lära nytt i en allt mer positiv riktning. Detta i takt med att vi får större insikter om våra beteenden och var de kan tänkas komma ifrån; hur det kan komma sig att vi mår som vi gör.

Psykiska ohälsans bakgrund

Tvångstankar som höll mig fången större delen av min vakna tid förde mig vid bara tolv års ålder till mitt första möte med en psykolog. Min mamma hade fått en cancerdiagnos. På mitt eget sätt försökte jag få bättre kontroll över rädslan att förlora henne. Tvingande tankar och ritualer blev min tillflykt i ett försök att skapa lite trygghet. Mamma tillfrisknade från cancern. För min del, några år senare, tog fler och längre perioder med ångest och depression vid. På väg in i vuxenlivet prövade jag många olika former av terapi och mediciner med varierande resultat.

Den långvariga stress det innebar att under många år leva med nära anhörig med allvarlig fysisk respektive psykisk sjukdom bidrog troligen till att jag 2016 blev sjukskriven för utmattningssyndrom. I sökandet efter svar har vägen slingrat sig fram kantad av värdefulla verktyg som vart och ett på sitt sätt bidrog till att jag tog mig igenom ohälsoperioderna.

Kort sagt: jag hade gjort allt det man brukar göra och allt det man rått mig att göra för att få bukt med de psykiska besvären. Ändå är det först helt nyligen som jag insåg att jag hade missat vissa grundläggande saker som jag varken kände till eller någonstans hade fått tips om - men som sannolikt hade gjort resan lättare och kortare – och som dessutom är fundamentala för att må så bra som möjligt.

Kroppen spelade roll

Tidigare hade det mest handlat om att hantera problem och det med hjälp av mentala verktyg. När jag sent hösten 2020 träffade en rådgivare med breda hälsokunskaper fick jag helt nya insikter. Perspektivet vidgades på ett för mig fascinerande sätt. Råden jag fick gällde nämligen insatser för att stärka mig i grunden via kroppen – och det för att komma åt även det mentala och känslomässiga! Det var en nyhet för mig.

Viktiga lärdomar

Här får du några av den senaste tidens viktigaste take-aways för mig – och i slutet några kommentarer från min rådgivare och terapeut.

Otroligt – men sant: efter allt mitt sökande och efter alla läkare och psykologer jag mött, så har jag först nu fått veta, förstått och själv upplevt hur otroligt stor inverkan kroppen, inte minst magen, har på hur hjärnan ”mår” – eller kanske snarare funkar. Hur mycket av min psykiska ohälsa var psykiskt betingad – hur mycket berodde på kroppen?

Det känns fantastiskt bra att JAG själv med dessa kunskaper kan skapa ännu bättre förutsättningar för mig själv genom att ge min kropp det som den mår bra av. Det är nu en självupplevd insikt som stärker hoppet om att den positiva utvecklingen kan fortsätta – för redan före den här senaste etappen på min resa, så tyckte jag att jag mådde helt ok – några mindre symtom var väl inget att fästa sig vid? Nu förstår jag att jag helt enkelt inte visste vad det ville säga att vara mycket frisk, inte ”bara” vara fri från ohälsa.

Förutom att stärka mig med vissa livsstilsjusteringar, så tog jag några behandlingar för att ”rensa ut” traumatiska och belastande händelser. Jag trodde att jag hade bearbetat dem ut ur mitt liv – att jag var ”färdig” med dem. Ändå blev det under behandlingarna

väldigt tydligt att minnena på något sätt fanns kvar i kroppen och att de ”släppte taget” allt mer under behandlingens gång. Efteråt har jag märkt att min stresstålighet har blivit bättre och jag känner mig mycket mer ”jämn” i mina energinivåer.

Mer

Om du känner att du gärna vill veta lite mer om min resa mot verkligt god hälsa, så delar jag med mig av mina erfarenheter i en musikalisk föreläsning. Förutom min egen och anhörigs ohälsa så handlar den om att våga tro på att allt är möjligt; att vi kan nå de drömmar vi vill. Du kan läsa mer om föreläsningen och mig här och lyssna på min musik här.

---

Anna-Lena: När Josefin slutade med ett kosttillskott, som hon tog för att alla sa att det var bra, märkte hon i princip genast förbättring av ett visst symtom hon hade. Kosttillskott kan utgöra fallgropar. Bäst är så klart att så långt som möjligt klara sig med den kost man äter. Poängen är att man ska komplettera bara om det finns behov som kosten inte kan tillgodose.

Samma sak kan sägas gälla råd om andra insatser för hälsan. Generella råd om insatser är långt ifrån lika effektiva som specifika råd som gäller personen ifråga. För att kunna ge sådana specifika råd, behöver man gå igenom personens större ”karta” inklusive bakgrunden och se hur saker kan hänga ihop. Många saker ovh funktioner interagerar– påverkar varandra. För trots att man ofta letar efter orsaken, så är det sällan bara en sak som ger upphov till obalanser och hälsobesvär.

I stället kan man prata om ett ”orsaksnät” som så småningom bidrar till att det ”kantrar över”, ger symtom man märker av. Att då rikta insatserna bara mot symtomet, eliminerar så klart inte /alla/ de saker som i grunden bidrog till symtomet. Det här kan även gälla så kallad psykisk ohälsa. Inte sällan är ”psykisk” ohälsa ett symtom på fysiologisk ohälsa, processer i kroppen som inte funkar riktigt bra. De kan bidra till, förstärka psykisk ohälsa och rentav utlösa ”psykisk” ohälsa.

Precis som många andra som börjar bygga upp, stärka kroppens funktioner, så reagerade Josefin med förvåning, typ: ”Tänk att jag kunde må så bra”. När kroppen funkar smidigare, funkar oftast även ”livet” smidigare. Det mesta känns enklare; man blir stresståligare.

Det pratas ofta om att besvär och symtom och t o m sjukdomar är psykosomatiska, dvs har mentalt eller emotionellt ursprung. Självklart förekommer detta men det man väldigt ofta missar är att det många gånger är tvärtom, dvs ”stök” i kroppen, stökar till det i hjärnan.

Med tanke på att man uppskattar hjärnans medvetna tankar till bara ca 2 %, dvs det omedvetna utgör den överväldigande delen, är det logiskt att kroppen har en hel del att säga till om. Det är nämligen så att den del av hjärnan som tolkar alla inkommande signaler man får till stora delar också styr kroppen!

Detta är en anledning till att trauma ofta sitter kvar i kroppen, även om man själv upplever att det som hände inte längre är ett problem. Däremot kan det alltså sitta kvar i kroppen och på så sätt orsaka ”stress”, som man inte kan prata bort (även om man kan behöva ”prata bort” den också).