Notebook and Pen

Blogg

Berättelser ur verkligheten

Inspiration - Följ - Hopp - Företagsamhet

Senaste inläggen

Få notis om nya inlägg

Tack för ditt intresse!

På väg från diskbråck och smärta mot att bli helt frisk

Marina Yngve, Fjärås


Bakgrund och tidigare insatser


En dag i juni 2018 när jag satt i soffan efter en aktiv dag med grejande och fixande på gården, kände jag plötsligt att jag fick väldigt ont i ländryggen. Smärtan spred sig neråt och det gjorde ont att sitta. Först tänkte jag att det går väl över med lite sömn men efter några timmar vaknade jag och hade ont i höger ben också. Jag kunde varken stå, sitta eller ligga ner. Så ont gjorde det.

Det blev färd till vårdcentral, där man trodde det var diskbråck. Jag fick smärtstillande och man sa åt mig att göra som sjukgymnasten sa. Efter det blev det magnetröntgen och besök hos ortoped som inte ville operera utan menade att även stora diskbråck läker på ett år och dessutom hade bråcket inte gått sönder.

De smärtlindrande medicinerna som jag fick kan ha hjälpt lite grand man jag vet inte om det var smärtan eller tabletterna som gjorde att jag kände mig ständigt helt borta i huvudet (det var väldigt starka mediciner).

Kallsvettig av smärtan och med kramp i benet som dök upp lite när som, så kunde jag inte sova alls den första veckan. Det tog minst ett år innan jag kände att jag kunde sova lite mer och lite bättre.

Den högra foten kunde jag inte styra. Det var som att den var helt död, som om inga signaler gick fram till den. Jag kunde inte ens beröra den på något sätt; den var hyperkänslig. Hela nedre benet var så känsligt att det t o m gjort ont när vinden blåste på det. I ett års tid kunde jag ta mig fram bara med hjälp av kryckor - och då ändå med stora smärtor.

När ungefär ett år hade gått, kunde jag släppa kryckorna men smärtan var fortfarande väldigt påfrestande. Snart började nacken också göra ont och så fort jag försökte röra mig, så låste sig hela nack- och axelpartiet och jag fick väldigt ont i huvudet.

Jag testade att gå till osteopat några gånger. Det blev lite bättre någon vecka innan det ganska snart var tillbaka på ruta ett.

Samma sak med den massage som jag tog för nacken. Trots att den var "djupgående" så hjälpte den bara lite grand och den lilla förbättringen höll på sin höjd i sig i två veckor.


Under hela pärsen, från sommaren 2018 och fortfarande, så har jag klarat mig igenom, kunnat ta en dag i taget, tack vare ett enormt stöd från min sjukgymnast. Han har behandlat mig varje vecka (tryck/massage och stretching), alltså inte bara gett mig övningar. Så en hel dag i veckan har jag kunnat må lite bättre 🤔 - ibland lite längre, om jag håller mig i stillhet, inte ens försöker mig på lugn yoga.

Men trots att jag har fått denna behandling för nacken en gång i veckan under snart ett år så har vi ändå inte kunnat komma på anledningen till nackproblemen för de verkar inte ha samband med stress, vilket läkaren tror. Jag har nyligen gjort en magnetröntgen och den visade heller inget. Jag har nu börjat prova en låg dos av medicinen Saroten som sägs hjälpa mot nervsmärta och som jag nu håller på att försöka utvärdera.

För att kort sammanfatta läget så långt, så har det gått framåt en liten, liten smula - på nästan tre (3) år.


Nytt hopp om en smärtfri framtid?

När jag fick tipset att ett lite större grepp på mina besvär kanske skulle kunna hjälpa mig så vaknade hoppet till lite. Vid första besöket hos den rådgivare och behandlare jag fick tips om, gjordes en analys och noggrann genomgång av bl a bakgrunden och hur min kropp funkar (reflektion: hos läkare får man bara ta upp ett problem i taget). Efter det började jag lägga om mina frukostvanor för att bevara energin lite bättre under dagen.

Och det verkar faktiskt funka!


Vid första besöket fick jag också lite behandling av en viss muskel i nacken. Bara den lilla behandlingen, som kanske tog tio minuter, gjorde att nacken inte gjorde ont längre och det höll i sig tills jag testade en del mjukare rörelser. Jag hade i och för sig fått förklarat för mig att det nog inte skulle hålla, eftersom det är fler muskler som måste ses om, så att de kan börja fungera, men att det ändå är viktigt att få klart för sig vad en enda liten muskel kan ställa till med, om den är ur funktion. Omvänt betyder det ju hopp!

Min läkares teori är att min kropp har blivit överkänslig mot smärta. Jag gjorde en intressant upptäckt vid första besöket hos min nya terapeut: efter att muskeln hade behandlats lite så var det först efter åtskilliga uppmaningar att verkligen känna efter som jag insåg att det ju faktiskt inte gjorde ont i nacken längre och att den kändes ”ledigare”. Fascinerande men också lite märkligt att man så har vant sig vid att smärta är ett slags ”normalläge” – att man nästan lite på skarpen måste uppmanas att verkligen känna efter hur det faktiskt är.


Behandlingsstarten

Lite om resultaten av den första ”riktiga” behandlingen hos min nya terapeut.

​Genast efter behandlingen så kändes min kropp rakare/längre och starkare. Foten blev rörligare och såg ”rakare” ut. Jag har på något sätt hela tiden haft mest fokus på ben- och nackproblemen. Lustigt nog insåg jag efter kommentarer från min terapeut, att jag undermedvetet oroat mig mest för min icke-fungerande fot – att den nog varit det som orsakat mest ”sårbarhet” hos mig. Inte så konstigt kanske, fötterna använder man ju för att ta sig fram!


Jag har fått bättre balans, rör mig mera normalt, kan länga lite på steget utan att få kramp eller få ont i foten eller i nerven ner i vaden. Ryggsmärtan är nästan helt borta. När det gäller benet går det lite fram och tillbaka beroende på belastning men jag kan röra mig på ett mer normalt sätt, alltså inte behöva tänka på varje steg jag tar. Nacken är fortfarande ett problem, när jag aktiverar mig. Hoppas få ordning på den också!


Jag känner mig bättre, gladare - med mer energi som jag fått så blir det ju lättare för humöret att lyfta.


Friskresan har nog börjat nu!

Jag börjar faktiskt tro att jag är på god väg att bli frisk – har börjat se fram emot den dag jag kan vakna och somna utan smärtor.

 

Kommentar Anna-Lena: Mycket hänger samman – även när det gäller muskler och deras funktion. Ibland kan det faktiskt räcka med eller göra stor skillnad att behandla en enda muskel så att den fungerar neurologiskt* men inte sällan behöver man behandla andra muskler - sådana som har påverkats av att den behandlade muskeln inte funkade. De har s a s försökt kompensera för det som inte funkade och på så vis själva hamnat i obalans.

På samma sätt så kan, via problem med musklers funktion, Marinas diskbråckproblem i ländryggen, ha utlöst eller bidragit till hennes nack- och axelproblem.

*En muskel fungerar neurologiskt när man via sitt nervsystem kan ”styra” den, så att tillräckliga impulser når fram till muskeln för optimal funktion och att den inte hela tiden arbetar när den inte används – är ”överspänd”.

48 visningar0 kommentarer

Sökbara  taggar

  • Facebook
  • Instagram

Senaste inläggen